En dag när M och F var på hemväg såg de en bil stå och lufta sig i väntan på 'bättre tider', som skulle komma i form av en väninna till kvinnorna i fordonet. De hade okänsligt parkerat sitt fordon, det vill säga hon som framförde bilen hade begått fadäsen, framför en sådan där lång sak som det är färgglada dekaler klistrade på sin lång kropp i 'slagskeppsgrå' metall. (Frank fick lära sig något nytt häromdagen, färgen kallas så i den amrikanska marinen. Ordet som ser så fel stavat ut, uttalas i alla fall på det viset, med stumt e. Litet som i franska språket ordet 'allo', som stavas med 'h' och sedan inte hörs av mera. Nu när du tänker efter.) Madeleine, som tror sig känna till några av 'de oskrivna reglerna', låtsades knacka på rutan och gjorde en vevande gest med handen, vilket fick rutan att på elektrisk väg kana i nedåtgående riktning. Samtalet som utspann sig tog följande form.
- Ja? Uttalat av tjejen på passagerarsidan.
- Bilen står framför en bom, en utrymningsväg. Den bör aldrig någonsin parkeras utanför en bom eller utrymningsväg.
Här lade sig föraren i samtalet.
- Vi väntar på en vän och skall köra snart...
- Så om det kommer ett utryckningsfordon, så flyttar ni på er?
- Du skall inte komma hit och tala om för mig... Sedan for rutan upp igen och bilen svarade på kommando hur lydigt som helst och några meter längre fram stannade den lydigt. Likt en märr eller tigrinna.
Madeleine förstod att Frank åhört den spännande konversationen och han utbrast ett förvånat.
- Men om hon som körde trodde att hon hade rätten på sin sida, att göra litet som hon ville, varför flyttades då bilen till sin 'nya' plats?
- Hon ville med sin replik 'rädda ansiktet', innan hon följde trafikreglerna, oavsett det ingår (eller inte) i kursen för att 'får ta körkort'.
- Så du menar alltså att...
- Precis!
Frank hade en gång en faster som körde bil. Hon skulle nog aldrig ha drömt om att bryta mot 'de oskrivna reglerna', eller ta illa vid sig av 'berättigad kritik'. I vilket fall trodde Frank att så var fallet. Hon hade 'gått bort' och aldrig kommit tillbaka efteråt. Varken som spöke eller 'annan människa', vad han trodde sig veta. Men så var han ofta också 'i god tro', troendes 'alla om gott'.