Sedan har vi de här vidriga typerna som är medlemmar i Vänsterpartiet för att det är "chicque" och "coolt". Man är lite lagom rebelliska, på ett sofistikerat, småborgerligt sätt. 

Sitter med så det ska synas att man är med. 

Men om någon vill tala om ideologi byter man genast ämne. Då ska det talas om väder och vind, bilar och villor, husvagnar, resor m m.

Detta ytliga avskum! Jag avskyr deras attityd. Posörer helt enkelt.

De skulle aldrig besudla sina borgarsjälar med att gå med i ett demonstrationståg. Däremot är de gärna med och slickar grädden av ett bakverk som någon annan jobbat och slitit med.

Högfärdigt patrask som ser ned på dem som är verkligt hängivna.

Inga invektiv kan vara hårda nog för dessa löss i fanans veck.

Nej, jag är själv inte vänsterpartist. Men jag avskyr den här stilen, oavsett var den gör sig gällande - i politiska partier, i kristna församlingar eller någon annanstans.

Människor som de här skulle aldrig kunna härda ut i en verklig debatt, när det blir hett om öronen.

De är mer intresserade av småborgerliga tv-program än av politisk ideologi.

Allt handlar om yta. Och pose.

Vi hade sådana där inom punken också. Modepunkare. Posörer. Lika motbjudande som de här snobbiga vänsterpartisterna.

Kvinnan i sällskapet släpar ofta med sig något karlkräk som hon kuvat och som bara jamsar med, som en annan nickedocka. Ofta har de löjliga hundar. Mikroskopiska.

Jag äcklas.

LARZ GUSTAFSSON 1 maj, 2019