Jag är förundrad
Jag är rådvill
Jag speglar mig själv
I min pupill
Min styrka är svag
Men jag är stark idag
En tanke som ändå slog slag
Vem är jag?
Min oro ligger framför mina händer
Och min tro ligger försluten mellan mina tänder
Jag vänder på en sida
Där jag mig själv ej kan vika
Säger adjö till allt jag brukar svika
Det börjar bli grumligt i mitt öga
Jag börjar bli vilsen
I allt jag brukar söka
Jag går bärsärk i mitt sinne
Där alla mina löften
Förblir ett minne
Men någonstans här inne
Så börjar jag mig själv att finna
Och hoppas jag att hinna
Tiden där jag kan finna
Men innan
Så börjar jag att svamla
Och fastnar där allt är detsamma
Tiden har nu stannat
Och mina ord har nu börjat stamma
Jag rynkar min panna
Men tackar för min framtid
Förlåter min historia
Och vänder till er som står bredvid
Och säger adjö till livets största strid