Börje bor i en liten stuga strax utanför Malmköping.
När man skall gå in i stugan så torkar man av skorna på en halv kvarnsten, som ligger utanför förstutrappen. Den andra halvan står som en solnedgång mitt i hans trädgårdsland. Både har funnits där rätt länge.

-dom har funnits där sedan jag slutade kröka , berättar Börje.
Börje fortsätter, -brännvinet blev som en kvarnsten runt min hals.
Firman söp jag bort på några år. Tanten lämnade mig och ungarna hängde med henne. Det kan jag tacka mig själv och brännvinet för. Det var efter detta jag bestämde mig för att skruva åt korken.

Bonn nere på Storängen lät mig få bo i undantaget under förutsättning att jag gav fan i spriten. Han var en sådan där godtemplare tror jag dom kallade sig för. Dom höll ju på med möten och allt möjligt, det var nästan religiöst på något vis.
Men ja sa åt Bonn att några möten går jag inte på ja skall nog fan klara av det här själv och det gjorde jag. Hade du varit med efter det jag slutat hade du fått träffat demoner och allt möjligt sattyg. Fy fan det var några tuffa månader. När kvarnen något år senare la ner ropade vi in en av kvarnstenarna. Det är den du ser här utanför stugan. Jag knäckte den själv.
Tanten och firman har jag inte sett skymten av sedan dess, men ungarna kommer och hälsar på mellan varven.

När jag senare åker hem efter att fått hjälp med att slipa min lie och bladen till gräsklipparen kommer en hel familj vildsvin springande över vägen.
Jag stannar bilen och låter dom passera i lugn och ro. Dröjer mig kvar där vid vägkanten och tänker, vilken hjälte du är Börje.