Samvetet är en
ensam
stackars sate

Som ingen har
att anförtro
Fastän han varit
samvetsgrann
och sökt finna svar
På alla frågorna
han har om:
-När, var, hur och
Varför?
Har allt kanske
inte varit helt
som sig bör

Får han nog trösta
sig själv trots allt
och sluta gråta

Och innan han
tackar för sig
Inte bara andra
Men också
sig själv förlåta