Hur kan någon leva i det vakuum det skulle innebära att inte bedömas av någon på sociala medier?
Hur fungerar det, ja kära söta, det har kommit till min kännedom om en tid då folk hade direktkontakt med varandra genom telefon, hembesök och, vid längre avstånd, genom brev, postade den ena dagen och framme vid mottagaren vilken dag som helst. Oftast tilltalade man varandra hövligt och aningen distanserat som:
- Käre bror, jag hoppas att du fortfarande är vid dina sinnens fulla bruk. Är min förhoppning utom sans och vett?
I dag utgår man snarast från att den tilltalade inte har den blekaste aning om vad man avser, utan har de närmaste dagarna grävt ner sig i skyttegravar och levererar motstånd mot de anfallande, trots att fienden talar direkt till grannarna i skyttegraven på andra sidan ingenmansland, på samma språk, med samma budskap, med samma löften...i samma tid...vilken eftermiddag som helst.
- Så vitt jag kan bedöma...är det inte min sak att avgöra...om frågan du just ställde...
har svaret godkänd eller... falsettsång.
Det är i situationer som dessa tillbakablickar ögonen blinkar parvis i ett historiskt perspektiv med en längtan i hjärtat om livets goda i repris och...Tennysons nyårsklockan...
utan frågor...bara utropstecken.