alltid tillhört jorden
det där mörka förmultnade massan
som skapar liv om det ges de rätta
förutsättningarna

alltid tillhört smutsen
som livfullt förflyttar sig men
aldrig försvinner
och som ordningen förkastar

en liten individ som överlevt
genom instinkt och som lyckas andas genom
förbrukat filter
där kärleken dör och blir uppstånden av lögner och svek
som effektivt sminkas om till trohet och sanning

för det känns lättare att leva så

alltid tillhört dimman
som döljer det vackra och får
horisonten att försvinna i all sin glans
medan drömmen minner om allt som
en gång var
och det är lättare att titta ut när man inte
ser skiten som ständigt härjar

kan fortfarande syna min morgondag
men bara med ständig ångest och
mörka tankar som motas bort med
ett ständigt rättfärdigande

för det är ju så
att vi blir dömda av osanningen
medan vårt hjärta bara vill väl

så oavsett vad vi tillhör
måste vi lära oss att måla
en annan bild av oss själva
än den omgivningen redan bär