Bygger minnen av genomskinlig sten
utan vilka världen består av bara damm
Ursprunglig materia
svirvlande från sten till sten

I mitt lilla rum av tid
hänger tavlorna snett
En tanke färgar fönstret rosenrött
Vägen villar under
den svävande mattan
Öar avtecknar sig nedanför

Membranen kysser atmosfären
Livet leker magnolian blommar visst
Jag ger namn åt orden och så vidare
Mäktig som en männska
hukar jag mig för skuggan

Reser mig på kalla fötter
dansar som en nybörjare
Sjunger lite framtid
hoppar ut i stunden