Bygger minnen av genomskinlig sten

utan vilka världen består av bara damm

Ursprunglig materia svirvlande från sten till sten

I mitt lilla rum av tid hänger tavlorna snett

En tanke färgar fönstret rosenrött

Vägen villar under den svävande mattan

Öar avtecknar sig nedanför

Membranen kysser atmosfären

Livet leker magnolian blommar

Jag ger namn åt orden och så vidare

Mäktig som en männska hukar jag för skuggan

Reser mig på kalla fötter dansar för mig själv

Sjunger lite framtid hoppar ut i stunden