På trappan stod våren
det var en ömklig syn
hon hostade och nös
var grådaskig i hyn

hon var trött och frusen
hade blöta, kalla kläder
trivdes inte alls
med månadens väder

sjönk ihop på en stol
satt tyst och fundera
på alla starka krafter
som är i omlopp numera

berättade om hinder
hade svårt att ta sig fram
sänke generat blicken
kände skuld och skam

visade många vårtecken
som på olika ställen fanns
hennes matta, trötta ögon
fick en ljus och klar nyans

på trappan stod våren
det var en härlig syn
hon mådde mycket bättre
hade friskare färg i hyn