För fyret, för flamman som flåsar till slutet,
men flämtar till sist uti stormnattsorkanen
i vinden, för blåsten som vandrar obrutet,
vidare, vidare, genom stenplanen.
Där lägger jag mina händer
omkring ringar av gråa gränder.

För fyret
och andar
i syret,
för bålet
som landar
i hålet.
Lägger jag hennes händer
i stormvarv, var vindarna vänder.

För febern, för hettan som svettar artärer,
för floden, för vinden, i inlandsförfall
och stenrösens stigning, mot bergsglaciärer
av istidsförkastning, där allting är all.
Lägger jag mina fötter
i jorden, att nytvinna rötter.