Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ruskiga Roffes äventyr i landet långt borta "Lointana"del 15

Vidrigt synliggjorde den sina konturer inför dem,
när de kommit tillräckligt nära. Det kändes som om
en ilska vibrerade ut i luften från den. Roffe stannade
upp, vände sig om, uppmanade till att avvakta, medans
han undersökte den. När han kommit en bit närmare,
skälvde den till och fick plötsligt liv i sig. Ben, armar,
huvuden började röra sig...famla i luften, huvuden vreds
för att slutligen fästa blicken på Roffe.

- Hä, hä, jasså vi har fått besök här.
- Harú gått vilse, virrpanna där.
- Ööh, här finns inget att hämta. Grytnolla där...försvinn
..... stå inte här å krumbukta dig.

Roffe makade sig lite närmare och framförde sitt ärende.
- Vi behöver passera er mur.... det är viktigt för allas väl
och ve. Ja kanske för er också.
Det blev tyst, sedan hördes råa hånskratt ur de förvridna
munnarna.

- Ha, ha, ha, ha, ha ! Jisses ärú alldeles stångad under
skalpen. Ärú nå´n slags missionär. Propsar du på att
få en rejäl kram. Kom in i vår famn då, vännen min.

- Fliskan ge honom en välkomstklapp, å du Bulan sug
tag i fjollan ...ge´n en attans kram...vetja.

- POFF, SMACK!

Roffe fick en smocka samtidigt som två beniga klo-
försedda händer grep tag i honom så att han trycktes
in mot muren. Nu utbröt det kalabalik bland murens
väktare. Hejarop, skrik, skrän, och mängder av fula ord
östes över Roffe. Ord som Anders aldrig hade fått lära
sig i årskurs 1 för svenska.
Gnylt rusade fram och försökte slita loss Roffe, då fastnade
också han bland murens kombattanter. Det utbröt ett
rejält råkurr. Anders åsåg häpet det hela, till slut klev även
han fram.

- Sluta, ni gör ju dem illa.
Det tystnade i muren. Först nu upptäckte de honom. De
synade honom uppifrån och ned.

- Va ä du för en lille snorvalp. Kröp du fram från nå´n
kullvält sten.

- Men va fasiken Bulan, han liknar en så´n där människa,
fast en liten en.

- Jag är en människa, å nu måste ni släppa mina vänner.
Han gick fram och tog tag i Gnylt, för att försöka dra loss
honom. Då kände han att en att en stöt skickades ut genom
honom. Den tycktes pulsera och vibrera vidare genom Gnylt,
Roffe och sedan in i muren. Där uppstod det skrik och gnäll.

- AJ, AJ!
- Det gör ont!
- Det svider i samvete!
- Aj, aj, han försöker göra oss ångerfulla. Fly, fly från den
illvillige torteraren av våra gärningar. Fly från filuren.

I samma ögonblick släppte greppet om dem. Anders, Gnylt,
och Roffe föll baklänges mot marken.

Fly, fly, fly in i våra gömslen. Vi kan straffas med samvetskval
om vi stannar kvar. Renheten från ett människobarns oskyldiga
hjärta är rena giftet för vårt ärofulla uppdrag att vakta muren.
Armar och ben släppte greppet om varandra. Ett hål började
vidga sig i muren. Det växte snabbt på bredden inför Triadens
blickar.

- Snabba på...kvickt genom hålet....kom igen. Roffe slank
igenom med Anders tätt bakom. Gnylt fick backa några
steg för att hämta upp ryggsäcken som halkat av honom.
Roffe började skrika högt.

- SKYNDA DIG DÅ, hålet kanske stänger igen.
Gnylt hann inte hänga på sig säcken, utan slängde den över
ena axeln, med den andra handen på bärremmen. Ja, de kom
alla till slut igenom, men kunde inte sluta att springa förrän
Vredens Mur var ur sikte för dem. De satte sig flåsande ner
för att hämta andan.
Roffe och Gnylt såg med en ny respekt på Anders, som
borstade av sig lite damm från kläderna.

- Nu börjar jag förstå vad som menas med Mod, Vänskap
och ett Rent Människohjärta.... man blir av skadan vis,
sa Gnylt. Han gick sedan fram och omfamnade Anders.

- Tänk att något så stort får plats i dig Anders, Roffe log
brett mot honom. Anders blev alldeles röd i ansiktet av
förlägenhet.

- Äääh, jag gjorde ju just ingenting.
Efter att ha samlat tillräckligt med mod och kraft, reste
de sig beslutsamt upp .

- Ska vi fortsätta mot den Surmulna Sjön, där väntar nästa
prövning på oss. Roffe gned sina ömma armar och ben, då
såg han förvånat, att ena byxbenet slitits bort under kampen
i muren. En ringa förlust.... inget att yla om, tänkte han.
De började gå. Anders kunde inte låta bli att fråga om den
konstiga muren.

- Roffe, va är de för en konstig mur vi lyckats ta oss igenom
.....egentligen.
Han stannade upp i steget, vände sig mot Anders.

- Ja du, det är så här. När de värsta busarna inte ångrar
eller vill erkänna sina onda gärningar efter tre försök
i de Befriande Fallen, straffas de. Då hamnar dom i
Vredens Mur...ett slags fängelse. Den öppnas bara när
andra busar skall in till de Befriande Fallen, men de
tvingas också öppna den för de ångerfulla, som tvättat
sina samveten rena . De som skall hem igen. Dom som
inte har vett att ångra sig fastnar i muren i stället.
Ingen annan har rätt att passera. Ingen utom vi, som
är de första som lyckats. Anders såg betänksam ut.

- Jaha..hmmm...! Han hade lite svårt att fatta det här
....ändå. Trots att han ansträngde sig för att begripa det.
Växtligheten började nu ändra karaktär. Torrt och spar-
smakat bredde ett buskigt slättland ut sig. Ris, ljung,
rallarros och enbuskar kantade stigen som sluttade ned
mot en lägre belägen dalsänka. Efter att ha vandrat ett
tag i den värmande solen, började svettas en aning. När
de kom runt kröken av några stora flyttblock från istiden,
öppnade sig en dalsänka och den Surmulna Sjön blev
synlig. Gnylt började vifta med armarna.

- Titta, där till vänster är de Befriande Fallen och ån som
med skammens vågor för allt det ångerfulla onda till sjön.
De stannade till i steget och betraktade området framför
sjön. Det såg kalt och svartbränt ut. Lite kusligt och
skrämmande, men ändå lockande av någon oförklarlig
anledning. Enligt myterna hade ett stort slag utspelats
här i de forna tiderna.
Mitt ute på fältet reste sig en stor stenpelare med en
guldglänsande cylindrisk skiva med märkliga skriv-
tecken. Enligt en gammal sägen berättade dessa hiero-
glyfer om ett förlorat folk som kallades för Goner. Deras
värld "den Goniska Arkipelagen" hade slukats av ett svart
hål som gjort dem hemlösa. Ingen visste om alla planeter,
stjärnor och solar krossats, förbränts eller bara flyttats till
en annan del av universum. En liten spillra av Gonerna
lyckades fly med sina rymdskepp. De hade irrat genom
otaliga världar för att finna nya bosättningar. Till slut
hamnade de av en tillfällighet vid den Surmulna Sjön.
På den tiden blomstrade området av grönskande frukter,
bär, näringsrika örter, buskar och träd.
Sjön var då frisk och ren, fylld av räkor, musslor och fisk.
De kallade den då för "Aqua Vitae" eftersom den myllrade
av liv. Dessutom var den på den tiden en sidoförgrening
av de Vindpinade Havens utbredningar. Nu gavs de rikliga
tillfällen att förse sig med mat från både sjön och de
grönskande fälten.
De trodde sig ha funnit en tillflykt, men i området fanns
också det primitiva folket Kvanerna. Det uppstod till slut
krig mellan Goner och Kvaner. De gjorde båda anspråk
på de goda födotillgången. De ville båda ha den för eget
bruk. Slutligen enades de om en uppgörelse. Gonerna
skulle få fylla rymdskeppens förråd, om de sedan gav sig
av till en annan boplats. Efter en tid lämnade de "den
Grönskande Oasen" och "Aqua Vitae", och Kvanerna tog
över området. Vart Kvanerna sedan tog vägen, visste
ingen. De försvann, troligen på grund av de mörka för-
ändringar som den grönskande oasen och sjön förvandlades
till. Det blev ett brännande svart fält "Förlorarnas Oas" och
"den Surmulna Sjön".....med dess ilska.

Efter mycket snirklande på den smala stigen som ledde ner
mot sjön, kom de fram till fältet "Förlorarnas Oas". Den
såg inte speciellt välkomnande ut. Det var dessutom en bra
bit kvar innan de skulle nå fram till bryggan som ledde till
häxornas hus. Dagen började allt mer lida mot eftermiddag.
De ökade på stegen för att hinna fram innan kvällningen.
När de närmade sig bryggan och alla varnande skyltar,
stannade de upp och tog en paus.

- De är nog bäst vi inväntar häxan Huga innan vi kliver
upp på bryggan. Roffe vände sig varnande och pekade
samtidigt på de avskräckande skyltarna.





Prosa av gunnnar nylund VIP
Läst 124 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-05-07 21:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

gunnnar nylund
gunnnar nylund VIP