Aldrig mer ville jag lägga band på mig
själv
Från och med då skulle jag leva för min
egen skull
Jag skulle bli min egen natts drottning
och hålla mig själv i handen
Snurra runt i piruetter och ha en
fickplunta i bh:n
Tacka nej till alla slafsiga erbjudanden
eftersom att jag bar på något bättre
Mina klackar i handen på grund av
smärtan i tårna
Som vanligt
Jag skulle inte låtsas vara vacker eller
försöka vara söt för någon annan
Skulle sluta vakna till andras skrik om
nätterna och börja fundera på varför
mina egna tankar aldrig tystnade
Aldrig igen skulle jag vara en hopplös
romantiker och tro att någon till slut
skulle se det som egentligen var jag
Insikten hade fångat mig att jag var
tillräckligt egen för att klara mig
själv
Ingen skulle någonsin få titta på mig igen
och tro att jag hade tappat allt eller inte
förstod någonting
För jag förstod det som dom aldrig gjorde
och det var mer än nog