Den tidiga morgonens isblå ljus
mättar luften vi andas och
tränger sig in i de förbryllades andliga väsen
Bortom bergen i öster anas den uppstigande solen

På andra sidan jorden sover barnen
sin ännu intet ont anande sömn i sina ljuva
kristallklara drömmar om ännu en morgondag
Bortom havet i väster anas den nedstigande solen

I havens djup vilar det stora undret - väntande
för att en dag sluka allt omåttligt lidande
genom vågornas svalkande vita skum
Bortom oceanernas djup anas ännu en morgondag

I rymdernas iskalla rum faller barmhärtigt
solens stjärnstoff ned mot jordens blåa moln
i ett förbarmande över människans sårbarhet
Bortom rymdernas rymd i norr anas förlåtelsen
-bo rackson