Den rör ”sig” kallgårds
bortom språkets skranglighet,
uttunnad,
genomsyrat migränbefriad
från alla som inte ses:

krypen, högflygarna, dunkelgömmarna,
fjolårsgrässlingrarna

Huset reser sig bakom mig, vräker sig
upp
med vidöppen förstudörr,
fönstren stirrande,

gnisslar med gångjärnen:

Metallorerande ljudpoesi svämmar
ur dess varning,
när det hastigt växer
så att fogar ylar, plankor skjuter rygg och splittras
och spikar flyger loss
som tornseglare ur fasadernas skuggor
över kroppen
som ligger raklång på gårdsplanen
och stirrar rakt upp