Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läs gärna, kommentera om ni vill.


En historia skapad utifrån ett självskadebeteende.

Han skar sig själv. Men det var också allt. Ingen kunde misstänka vad han skulle ta sig till härnäst. Han hade inte sökt hjälp för sitt självskadebeteende. Men visst var det något som var misstänksamt här? Hugo hade alltid långärmade tröjor på sig. På sommaren bar han tunna skjortor, ingen misstänkte något. Hugo hade en syster, hon knarkade mycket. Men än så länge, var det bara Hugo som visste att Moa gjorde sådana saker.De visste båda två , att om denna information löpte till föräldrarna, så skulle åtminstone den ena av dem go bananas, eller som det också kan heta; Gå upp i limningen. Deras föräldrar curlade dem sedan de var små bebisar, men det hade de inte vetat något om,eftersom att de då skulle ha varit för små, för att komma ihåg. Hugo hade sett på nära håll, hur de båda blivit curlade, men inte kunnat sätta fingret på vad det var som var fel. Förrän en dag, när Hugo hade tagit en hundralapp ifrån sin pappas plånbok. Fadern blev rasande. Han påyvlade dem sin ilska, de båda syskonen. Och det handlade inte om EN dag, utan de hade fått höra det i år och dagar, att det hade fattats en hundralapp i faderns plånbok, eftersom att de aldrig hade erkänt stölden, varken Hugo eller Moa. Men varför skulle Moa ha erkänt stölden? Hon var direkt oskyldig. Och varför erkände inte Hugo?
Han var rädd för vad som kunde hända. Det hade inte med föräldrarna att göra. Utan platsen som de valt ut att ha sin boning på. Högst upp på en klippa,så nära stupet, att man kunnat tro, att huset med barn och bohag, hade kunnat rasa ner i avgrunden när som helst. Men, föräldrarna Anna och Harald, hade enligt sin egen utsago lätt kunnat lista ut, att det var en fin utsikt ifrån köksbordet, med panoramafönster och allt, OCH att priset skulle dumpas,så att de hade råd att köpa det, detta på grund av dels läget, och dels på grund av att avgrunden var så nära. Nåja, det VERKADE som att den var nära. Under ett fall utför stupet, skulle en person falla flera meter, men det skulle också det, vara nog, för att en person skulle mer än halvt, ja mycket mer än halvt slå ihjäl sig. Under dagarna befann sig Moa på annan ort, där hon studerade motsvarande folkhögskoleutbildning i Sverige. Där kunde hon lätt få tag i gräs eller weed. Hon ville ha det så gärna. Ty ingen pojke hade än så länge tittat åt hennes håll, och hon ville känna sig älskad av andra än sina föräldrar, hon kunde tänka sig att hon var älskad av dem. Åtminstone pappan. Pappan gav henne alltid en puss på pannan, innan hon skulle gå kilometrarna till busshållplatsen, som skulle ta henne till studieorten. Hugo å andra sidan... Där var det modern som pussade sin son på pannan, innan han skulle iväg. Fastän han var äldre än Moa, hade han fått gå om en klass, två gånger, så nu studerade även han på folkhögskola, men inte den som sin syster gick på. Nej, det hade varit pinsamt och även inkräktat på hans integritet, och revir, som är ett djuriskt ord, men Hugo använde det till vardags, när han skulle fråga Moa något, eller Mamma. Revir vad är det? Hade Hugo frågat sin moder en dag, det var några år sedan nu. Han växte, och mognade, som en lotusblomma under månsken. Modern hade gett honom ett svar, och han tyckte om det. Det var hans privata område, förklarade modern. En dag, några år senare, ty tiden är inte alltid linjär, utan den kan hoppa lite hit och dit, frågade Hugo Anna om ; -"Vad är det som skiljer människan ifrån djuren"? Jag vet inte svarade Anna.Varpå hon frågade sin son; Är det meningen att en förälder som jag, ska sitta inne med alla svaren , till de frågor som du ställer till mig? Är det filosofi vi pratar om här? Va? Va? Men jag ville ha svar, sa Hugo till sin mamma. Vem vill inte det? Men om du är riktigt snäll, och pussar din mamma på munnen, så kan jag ta reda på det åt dig. Lovar du? Ja, jag lovar, och så gav han sin mamma en puss på munnen. På detta sätt, hade Hugo fått göra, sedan han var väldigt liten. Numera var han en stor pojk, på 18 vårar. Men han kunde inte flytta hemifrån. Det kunde han verkligen inte, för vem skulle då Älska hans mamma. Han visste att hans pappa inte älskade Anna. De pratade bara om filosofi, dagarna i ända,(Och Hugo visste inte längre, om det var ett ämne som intresserade Anna eftersom hon alltid var avig mot sin son, när han tog upp ämnet, eller handlade det om att mamman trodde att sonen var för ung för att förstå djupa ämnen , som filosofi) och drev sitt B&B, som gick ut på att hans mamma fick leva ut sin fantasi...(Trodde han), att leka nunna och ha huset som ett väldigt sakralt ställe, för alla som kom dit.Och pappan placerades framför tvn dagligen, i det låsta rummet. Där fanns en minikyl med allt som Harald kunde tänka sig att både äta och dricka, samt en spann för toalettbestyr. Hur länge sedan var det som det låsta rummet började att tas i bruk? Sedan de hade gjort om huset till ett så nära kloster, som man kunde komma. Varför gick Harald med på det? Han ville göra sin fru glad, och visste att om detta kunde göra henne glad och lycklig, så skulle han offra sig. Han visste vilka problem hans fru hade haft, innan de träffades.Hon hade skurit sig halvt fördärvad, och han hade träffat henne i terapirummet, som patient. Och det var så allting började... Hur hon lite smått stalkade honom, sedan terapisessionen varit över. Hon ville prata om filosofi.Och hon förklarade för honom, att det var därför som hon inte kunde låta bli att försöka prata med honom. Han var intressant, och visste något om ämnet. Mer än dom flesta. Det hade hon till en början lärt sig att läsa av under terapisessionerna. Hon hade börjat prata om...(Filosofiskt ämne), och han hade inte varit sen att haka på. Rent generellt var det så, att Anna pratade mer om filosofi, än om sina problem, och detta gjorde Harald konfunderad, och så småningom förundrad. Alltså var det ingen annan än Hugo som kände till självskadebeteendet.Och Moa verkade det inte vara några problem med, om hon inte självmant valde att berätta för deras föräldrar.




Bunden vers av Mim
Läst 111 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-05-08 21:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mim