det är något med maj och våren
som får mig att tänka på när vi slöt ögonen i solen
och lutade ryggarna mot en tegelvägg.

när vi promenerade längs med valhallavägen
och jag frågade vart vi var på väg.
vi kan väl börja med att gå mot solen
svarade du och log när du sneglade mot mig.

vi möttes upp på konstiga tider
på oväntade platser
och våren låg som konfetti över gatorna
virvlade runt och skulle aldrig landa.

det skulle inte vi heller
för solen gick aldrig riktigt ner
och i matchen cava vs nattsömn
så vann alltid den förstnämnda.

vi satt längst bak på ettans buss kl 04.17
du hoppade ett steg till vänster och la huvudet i mitt knä.
såhär vill jag ha det tänkte jag
och gjorde fula virvlar i ditt hår.

det blev höst och vinter och kallt.
spontan-smsen slutade komma
och vi slutade ses.
du såg någon annan.

men det är som att jag glömmer allt det där
nu när det är vår igen
och jag sluter ögonen i solen
och lutar ryggen mot en tegelvägg.