Skjut ur sankar, hala ankar,
vissla genom vasslagd vik,
bara båtens motor bankar
över liksireners skrik.
Styr mot ända, återvända
är ej mer alternativ
men i ytor halvokända
lurar djupets odjursliv.

Rotorn puttrar, motorn muttrar
rostig genom natten sen,
dimmans långa timmar luttrar
aktervaktens jaktkapten.
Skum går skärgård, skön men världhård
fram till frihetens kanal
där i öppet hav hans färdspår
bubblar upp ur bestens dal.

Nå atlanten, djupdrabanten
höjer huvudtaggars topp
och upprest mot relingskanten
kränger krigisk odjurskropp.
Balansera, harpunera
huvudet mot multnad mast,
skåda spjutet kollidera
där hans ögas yta brast.

Lugnt går havet,
svartsyn såg.
Stumt det stora stormenavet
stillnar stängt till vilovåg.
Djur begravet
går i kvav,
striden gav ett
ändlöst hav.