Alla mina män
sover i förstadsnatten
på kuddar av poplin.

Min dygd bär er i sin högra hand
som ett radband av försommarsynd

och jag ska minnas er

för varje elfenbenspärla
som glider ur min hand,

för varje svettpärla
som rinner från min hand,

för varje imitationspärla
som sätts på min hand.

Pärla för pärla räknar jag mina män och
minns hur deras tandrader såg ut i det solkiga
eftermiddagsljus som kom med mig.

Ur skogsduvan ekar flera tusen år
av eviga pendelrörelser och jag ler
när jag passerar rummet i revy.

Åttio grader mot korsdraget i fönsterspringan,
en kropp framför en blickstilla tornado;
mina ögon och min mun men inget av mig.

—

Alla mina män
sover sig genom förstadsnatten
på kuddar av poplin.