"vi syns la imon då antar jag" sa han med nedtonad röst, ingen smak av glädje och längtan.

Hon visste att det är nära nu. Hon orkade inte längta längre efter att han ska längta, han kan inte vara någon annan men hon behöver mer. Men varför kan hon inte räcka till, undrar hon hela dagarna. Vad gör jag för fel.

I början låg dom inte alls, han sa han var för blyg. Sen låg dom lite, men bara ibland, som någon gång varannan vecka sisådär. Nu var det alldeles för länge sen igen. Han är trött, har ont i magen, i huvudet, eller är han bara inte tänd på henne. Så är det nog. Och hon som är så tänd på honom, känner lust och åtrå så fort han är nära. Det är orättvist, tänkte hon.

När är det läge att vara nöjd, i en relation? Han hade ju liksom allt tyckte hon, hon var ju så kär, men hon saknade alldeles för lite som tog för stor plats. Typiskt.