Gråten över en död vän
är gråt för tomheten
som med ens visar sig,
bevisar sig
som detta enda
ur vilket allt
framträder

som plötsliga fokus
i en evig suddighet;

som sagor
ur tomma sidor

och insikten
om det illusionära
i vår status som levande evigheter
öppnar
hela denna jävla oändlighet
av ingenting