De späda björklöven
skälver som av förväntan
medan Månskensbonden
bereder jorden i potatislandet
Hon föreställer sig sina förfäder
som spände hästen för plogen
Hör nästan hästens frustande
Metall som skär mot sten
Mödosamt dras fåra
efter fåra upp
Sättpotatisen läggs varsamt ner
i fårorna som sedan kupas
Hon tänker att på Stenbråten
förvarades vinterpotatisen
under en lucka i golvet
Nu vilar gården
tyst och övergiven
Ingen potatis odlas där mer