Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svarta hål

 

Genom massorna syns hans anlete 

stilla genom rörelsen som omger torget. 

En hand har tappat riktning. Andetagen 

faller längs med kullerstenarna som aldrig 

tycks ta slut. Ingen frågar om ens namn. 

Ingen älskar men ögon tåras. Livet

glittrar till i korta ögonblick 

misstänker att kroppen letat alldeles 

för länge. Över himlen drar vindarna 

under skakar grunden.  Tar sig 

fram mot kanten. Viskar trött mitt 

namn. I magen drar livet ihop sig till en 

knut. 

 

Över himlen bodde andetagen. Där låg 

en flicka nedbäddad. I fjärran såg jag

honon alltid ta hennes hand. Den som 

nu åldrats. Hur fingrarna 

stelnar utav skam. Hur livet letar efter 

öppningar. 

 

Ingen i salen är på allvar intresserad 

av den andres resa. Det är kvavt. 

 

Ur glipan i taket formas fukt och hon

undrar halvslött när den blir till droppen 

som faller. 

 

Hennes blick letar efter portar. En efter 

en. Hennes kropp har redan öppnat de

alla men dröjer sig kvar 

 

 




Fri vers (Fri form) av smultronbergen VIP
Läst 174 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-05-14 00:49



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Första längre strofen riktigt oroande. Finns ingen kärlek.

Sen blir det inte mycket bättre.....kanske det finns en riktig längtan.....kroppen är tydligen frilagd men nu handlar det om psyket....vill själen fortsätta resan ?
2019-05-14

  ULJO
Om svarta hål vet vi inget. Vad döljer sig där? Kanske nu har vi svaret. De som gått oss före.
2019-05-14
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP