Svarta hål
Genom massorna syns hans anlete stilla genom rörelsen som omger torget. En hand har tappat riktning. Andetagen faller längs med kullerstenarna som aldrig tycks ta slut. Ingen frågar om ens namn. Ingen älskar men ögon tåras. Livet glittrar till i korta ögonblick misstänker att kroppen letat alldeles för länge. Över himlen drar vindarna under skakar grunden. Tar sig fram mot kanten. Viskar trött mitt namn. I magen drar livet ihop sig till en knut.
Över himlen bodde andetagen. Där låg en flicka nedbäddad. I fjärran såg jag honon alltid ta hennes hand. Den som nu åldrats. Hur fingrarna stelnar utav skam. Hur livet letar efter öppningar.
Ingen i salen är på allvar intresserad av den andres resa. Det är kvavt.
Ur glipan i taket formas fukt och hon undrar halvslött när den blir till droppen som faller.
Hennes blick letar efter portar. En efter en. Hennes kropp har redan öppnat de alla men dröjer sig kvar
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 174 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2019-05-14 00:49
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |