Lysande båtar i den kvällsmörka ögonvrån.
Längtar bort en stund
i den tidlösa dimbankens nuspegel och dess svaga ljus.

Ett hällregn från augustimånen,
ett farväl till de höga husen med de många ensamma.
De står där och blickar ut på kullen

Och söker efter sina släktingar.

Trafiken går trögt.
Jag passerar ytterlighetens tanke, och stannar vid en park.
Var tog alla vägen ?

Nedfällda parasoller,
ett uppdrucket ord dansar med ett blad i luften.

Det har inte ens blivit natt och redan sover stenarna på marken.
Ser jag en lampa tändas i ett av fönstren
i ett av husen på kullen.