Det bor ett hjul inom
av outträngligt mörker
men varifrån det kom
är ännu oförklarligt.
Jag minns det när som barn
jag såg igenom fönstret
den släckta dagens garn
förtrollande och farligt.
Då spände hjul att spinna
en tråd att träda fransen
av skav omkring dess nav
för mörkerresonansen.
Än känns den vilt vibrera
till tomhetston och skräck,
och hotfullt hjul rotera
kring hålet i dess mitt.
Ibland vill spolar stanna
och gnissla till till nåd,
ibland vill banden granna
föröka mörkrets tråd.
Jag önskar jag fick slita
mitt hjul ifrån min mitt
när andra barn går vita
i ödesgarnet vitt.
Men mörkret outträngligt
är födsloskap förgängligt.