vandrar vi fot efter steg under tysta skyar
vi går genom en stad, där löven skiftar färg allt eftersom solen den lyser
vandringen styr förbi ett fönster
därinne sitter en kvinna och väver på en trebent pall med slutna ögon
trådarna lyser och glänser
hennes sång en bisvärm, medan hon väver våra livsöden fram
på ängarna växer språket vilt, när hon sjunger
och över markerna dalar frön av olika färg

Språket gror sakta, medan kvinnan sitter under sömnträdet
språket vandrar till sist i nya kläder över de blommande ängarna
allt skedde under den tid då vi satt kring elden
och människan uppfann Gud
synden var så tung efter allt blod som levrats under naglarna
då tusenden och åter tusenden liv skördades
alla systrar sörjde sina bröder
deras gråt fick månen att skälva
en näve aska kastades mot månens skiva,
ramsan rabblades
skuggorna steg, svävade och föll
faller ännu, när vargarna jagar samman
med månen över markerna