Olar Ganetoft skyndade sig i riktning Kläd- och Presentboden
för att inhandla en exklusiv badrock som födelsedagspresent
till frun. Klockan var redan över halv fem och klockan 18.00
skulle de få gäster. Vid entrén till butiken satt en ung tiggerska.
Sådana fanns ännu kvar fast de flesta blivit bortkörda.
Just där, just då, kunde han inte slita blicken från den
lövtunna figuren. Kändes som hennes blick såg igenom hans
torftiga liv och innanmäte. Ansiktet verkade ungt och gammalt
på samma gång. En femkrona hamnade i iallafall i hennes
upp-och nedvända plymhatt och han fortsatte in i varuhuset.
Men innan han gick genom spärrgrinden blev han stoppad av
en kvinnlig anställd.

- Vi såg nog att du avyttrade kontanta medel där vid dörren.
Vet inte herrn att här erfordras ransoneringskort. Hur skulle
det se ut om alla spridde ut pengar för vinden? Sympati
saluför man inte hur som helst. Här har herrn ett stämpelkort.
Förseelser av det här slaget kostar skjortan, så att säga.
Visa upp kortet när ni når kassa-automaten, slungade
kvinnan ur sig med stor frenesi.

Där stod den perplexe Ganetoft som fastgjuten. Inte ett ord
kom över hans läppar på en lång stund. Det han just hört sköt
han med stor ansträngning ifrån sig, och gick bort till bad-
atteraljerna. Med stor omsorg valde han rätt färg, storlek och
typ. Gredelin skulle badkappan vara. Nu styrde stegen han in
mot den digitala självbetjäningen och skulle börja avläsningen
när en kvinnoröst ropade:

- Olar! Måste ge dig en kram som tack för senast. Är du själv?
Var är Sessa? Har du magrat? Och vi som är på väg. Blir ni
många? Oj, tiden är knapp. Vi ses!

Kvinnan med de tusen frågorna, som så häftigt omfamnat
honom var fru Solveigs syster Vivianne Slotte. Hon och
hennes man Vidar och paret Ganetoft umgicks flitigt. Innan
han hunnit besvara hälften var hon redan iväg. Ett hastigt
ögonkast på klockan förtäljde att visarna vridit sig 5o minuter.
Snart halv sex och presenten var betald. Innan han hunnit ut
dök samma anställd upp och gav honom onda ögat.

- Inte nog med att ni serverar tiggare allmosor. Nu bedriver
ni äktenskapsbrott också.

- Men hör ni, ni. Nu misstar ni er…

- Herrn, allt finns på band. Sådana frivola aktiviteter företas
inte inom dessa väggar. Ni kan ta fram ransoneringskortet.
En stämpel till på samma dag. Den badkappan lär bli dyr.
Kvinnan ni så intimt utövade akten med är inte er fru,
eller hur?

- Nej, men vad har det med er butik att skaffa? utbrast
Ganetoft upprört.

- Ja, människor slår alltid ifrån sig. Tar aldrig ansvar. Men
det lönar sig föga. Varje stämpel ni hädanefter får kostar
er 1000 kr. Så ni lär er nog handskas mer varsamt med
överdrivna känslor, när er fru får se era tilltag på papper.

- Det här är fanimej inte klokt. Hit kommer vi aldrig mer.
Det kan ni skriva upp, småsvor Ganetoft.

- Men herrn, var har ni varit på sistone? Sympati är satt
på ransonering sen i tisdags. Och det gäller över hela stan.