Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Allt som insats, tar sats.

Jag blöder näsblod alltför ofta.
Tömmer mig själv på liv för att vara beredd.
Allt är genomskådat,
du är sedd.
Tror hon att hon mår bra,
eller är hon rädd?

Kanske något helt annat,
du borde ha stannat.
Jag menar inte nödvändigtvis det du tror,
i det normala.
Åkt hem.

Jag ler för jag är bestämd,
för alla anledningar till att jag borde rädda dig.
Det låter säkert absurt just nu.
Men hade du inte varit döv så hade du förstått.
Du hade lämnat,
aldrig tittat tillbaka.
Bara gått.

Jag räknar sekunder,
för det har redan skett.
Men inte än,
på riktigt.
Du kommer förstå.

Då levande ting inte längre finns däromkring.
Och allt blir till aska.
När verkligheten blir uppenbar.
Vad finns då kvar?

Vem vill vänta så,
på att någon ska förstå.
Det kanske krävs något drastiskt.
För att väcka en död.

Död på riktigt är en annan sak,
glöd.
Göd.
Ta chansen att se,
tiden är snart kommen.
Jag känner mig klar,
ett sista försök med allt som insats.
Tar sats.

Orden ekar ”Ta hand om hunden”




Fri vers (Fri form) av Unsaidwords VIP
Läst 15 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-05-16 21:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Unsaidwords
Unsaidwords VIP