Du som styr mitt äventyr
till illvilja och dimma
nedskänk från blänk där gryning flyr
en enda liten strimma
av ljuset som ock i mig bor
fast jag det icke tror.
Kom ena mig med hälft apart,
kom föd oss att förnimma
ett större än det starka svart
som all vår årstidsskiftning vart.

Där bor en stenbeständig höst
med nedfällda små stamland
i lövlandskapets brutna bröst
som sörjt så efter samband.
Du dunkla kraft, som satt mig hit,
kom fram, kom ta ditt ansvar
och bryt mitt lyte bit för bit
att samla stammen glansbar
så nyföds glöden äntligen
till den jag är egentligen.