Av nöd
ruskades mina sparvar
Ner och av

Så fick det bli,
Så blev det

Ringarna tömdes,
Då otörstiga
Då i vald dvala
Via tunna händer,
Vibrerades mina sparvar till,
tankslig orgasm

Med tiden som evig måttstock,
Förtvinar jag,

Ur törsten,
Föds evigheten

Vidden breddas
Ur vintern trär,
Axlar fram,
Täta rötter,
Redo igen,

Must från mustiga,
Vård åt sårade
Vibrationer åter,

Mina sparvar;
Sökande sådana,

Det är vår igen