Varför mina vänner har fått för sig att knacka på
Och fråga just mig efter anekdoter,
Som den galna papegojan hos fru Jacobson
Kallar för personliga minnen
Man ska vara rädd om
Är något,
Som bara gudar kan hitta på.

Som min medhjälpare för sin del.
Även om det är enbart han
Som har svaren
På de ändlösa frågor publiken har att ställa till oss
Men är rädd för att bli tilltalad
Av en nyfiken åskådarskara precis som jag

Mycket saknas mig numera
Som den flitiga apan
Utanför Västra Storgatan
Som hade fena på att veva positiv

Beroende på att positivet egentligen inte fungerade
Gav de ifrån sig synnerligen spröda toner
Så att inget öga var torrt

När musikdirektören från skolan kom förbi
Med absolut gehör och råkade höra apan spela
Vrålade han över trafikbruset
Det här är ingen musik!

Då svarade positivhalaren;
Det behövs inte i vårt yrke
Och apan som var döv
Vevade bara på
Och vi tyckte det lät vackert.