Vem är den där mannen?
Han med skinnväst
Han som blivit som en rekvisita
I mitt liv.
Ett stående inslag

Han kryssar
världsvant,
självklart,
mellan de olika pressbyrå-kioskerna på Centralen.

Småjobbar med lite allt möjligt
Dricker sin kaffe
Till synes upptagen
Pratar vänligt med både väktare och lokalvårdare

Vi har aldrig pratat
Våra blickar har aldrig mötts, men han är ÄNDÅ i mitt medvetande
Jag kan inte sluta undra,
Fascinera
Över hans liv
Som verkar gå parallellt
Med mitt
Men ändå inte

Jag påminns om honom
Varje dag
på väg till jobbet
Han har väckt ett intresse.
En nyfikenhet, jag inte borde ha. Som är utan värde och
Som aldrig kommer att stillas

Han vet ju inte
att jag har observerat

följt
hans dagliga värv
På håll

perifert

lite i smyg

Jag vill ha det så

Jag vill nog inte veta

Jag vill väl egentligen bara kliva in lite vid sidan om

Stå utanför

Och

Ägna min väntetid

åt lite ”harmlös stalking”