Allt hos mig, i denna kropp,
är så funktionellt
att jag känner mig lurad,
utnyttjad:
Öron att höra, näsa att lukta och andas;
mun att smaka, att äta, att dricka;
käkar att tugga;
ögon att se och att gråta,
ögonbryn att fånga upp svett,
ögonlock att sluta i sömn,
att blinka för hornhinnesmörjning
Armar som robotarmar, att utföra arbeten,
ben att gå, hit och dit
osv
osv
osv
Om åtminstone något kunde vara bara på skoj!
Ok, blindtarm och visdomständer fasas ut,
så visst händer det något,
visst förändras grundkonstruktionen...
men utseendet kan vi glömma;
det är bara produkt av funktionerna,
tji fick vi
för att vi tyckte att vi var fräscha
eller sunkiga,
snygga eller skitfula;
vi var bara funktioner,
hjälpligt hopfogade i kropp
och frågan tornar upp;
vart ska jag,
vart driver evolutionen denna lekamen,
som bara är utklädda funktioner,
vart ska den som kallar sig jag,
och dennes alla ätteläggar?
Lite tröst kanske finns
i Erwin Schrödinger et consortes,
i sammanflätning och non-local connection
Take it at face value!
Something is trying hard
to understand itself,
fluently
men här har Kosmos förarmat sig,
förbenat sig
i hopar av h-sapiens;
knippen av funktioner
som rör sig över planeten
utan andra funktioner
än att fungera;
blixtrande missförstånd
av utseenden
som bara är funktioner;
kättjefulla befruktningsmaskiner
på väg;
ät- och skitmaskiner
utan andra funktioner
än att fungera
bortom dessa ständiga missförstånd
av utseenden
som bara utgör funktioner
Klart man känner sig utnyttjad
och bedragen