De unga männens har frisyrer och färgglada strumpor på sina vickande fötter
Själv sitter jag däst, grå, still

Hade jag nånsin vickande fötter?
Satt jag framåtlutad mot tidens nu?

Mitt nu nu är nedtryckt av dåsig dåtid
Jag vill avundas dem
men ids inte eftersom jag är för mätt