sitter ensam mitt i stadens skog

omgärdad av hundratusen joggingskor

rusande inför miljoner andras ögon

tillsammans med sina tröjor, neon-soliga

glimtar somliga fram mellan vårlöven

förundrar mig ännu en gång

hur gott om människor det kan finnas

om alla metropoler kör motsvarande löplopp

blir det svårt att tro att jordelivet

skulle någonsin hinna försvinna

innan vi helt enkelt fortsätter kämpa ändå

från de avspärrade gatorna kunde jag ha hört

suset av flåsande djur i flock

dock elektroniska slagdängor talar högre

med hjälp av varenda liten applåd

hoppar ekot in mellan grenarna

och ned framför mig på den ödsliga stigen

likt gyllene dojor från -84

blandade med splitt nya myror

kommer många att slå personligt rekord

och sedan strosa hem med familjen

genom skönaste björkskuggor

men ingen av dem är jag

åtminstone inte idag