ryggsäcken kändes ovanligt lätt då jag klängde mig
uppför trappstegen. tågsättet ryckte till. klamrade
mig fast mitt i steget med foten hängande i luften.
längre bort hörde jag en kvinna skrika till.
ropet hängde som en legatobåge i luften.
solens färger och strandskatans rop. hjärtat slog
en dubbelvolt. svett sprack ut på överläppen.
då jag vred på huvudet såg jag en
tågpersonal komma rusande
bort till nästa uppgång
högg tag i damen i den ultramarinblå dräkten
som hjälplöst klamrade sig fast
i räckets armar och hjälpte henne varsamt
upp på tåget.

- hallå vad hände?
mannen skyndade fram. det solbrända
ansiktet log vänligt. hans välvårdade händer
gestikulerade. han gav intryck av kompetens och
rogivande kunskap. kände spänningen släppte.
oron att det hänt något som blev en missad
tenta kändes som en hård knut i magen.
- vi bytte lok. det var växlingen som
åsamkade rycket i tågsättet. inget farligt.
men överraskande. han gjorde en snärtig honnör
med handen och gick vidare.

jag letade mig fram och fann rätt platsnummer.
dök ned på stolen.
nickade och log mot paret mitt emot. vi bytte några
fraser om vädret. stack sen handen
i ryggsäcken
fiskade upp boken begravde näsan
fokuserade
tågskarvarnas sång ringlade slutligen sig in
såg snett över parets axlar
träden och så var havsranden där. rusade förbi
mumlade för mig själv fokusera
i ett nu
var jag där i stunden
vid synranden där irrar inte några spindelben
i våra ögon utan vi ser bara hav som aldrig
tar slut
fokusera mumlade jag

tyst trodde jag. men insåg inte
paret mittemot stirrade öppet frågande

- föråt. log generat. har tenta idag.