Det hade snöat och snöat. När Jesus hade gått länge började han bli frusen om fötterna. Han kom till ett hus som låg alldeles för sig självt, och det lyste i huset. Han knackade på och frågade om han fick värma sig.
- Visst, stig på, sa kvinnan som öppnade.
Och Jesus klev in, knöt av sig sina vandringspjäxor och ställde dem att rinna av inne i duschutrymmet, som var litet, med en brun plastmatta.
- Kom in, sätt dig här framför brasan, sa kvinnan.
Och Jesus satte sig ner. Hans fötter hade verkligen blivit kalla, och man kunde se hur han blev lättad av att vistas i brasans värme. Lågorna dansade lätt innanför brasans glaslucka.
- Vill du ha lite julskinka, det är från ett vildsvin, sa kvinnan. Vi ska just till att griljera den.
Jesus lyste upp, och nickade ett ja. När kvinnan efter en lång stund kom tillbaka med ett par smörgåsar, skinka och senap hade Jesu fötter fått tillbaka sin färg, och han såg lättad ut. Kvinnan berättade:
- Jag har blivit trampad på hela livet, och jag är alldeles uppfylld av förtvivlan. Det är känslor av besvikelse, hat och utstängdhet. Det är som att vara instängd i ett fängelse, och jag kommer inte ut. Vad ska jag göra?
Jesus såg på henne en lång stund. Sen frågade han:
- Har du varit med om att ge upp någon gång? Att kapitulera?
Kvinnan blev först förskräckt, och kände att Jesus nog visste alla hennes hemligheter. Men sen blev hon överväldigad av hans blick, den var inte som andras, varken kvinnors eller mäns. Och så svarade hon med en eftertrycklig nick.
- Var det svårt eller lätt att kapitulera, frågade Jesus.
- Det fanns inget val, svarade kvinnan.
- Just så, sa Jesus. Det var lika svårt som att dö, men lika lätt som att andas. När man har kommit fram till den punkten står man i porten till något nytt. Men de flesta ser aldrig porten.
Det gick en stund. Sen sa Jesus:
- Då vet du vad det innebär att kapitulera, eller hur. Ta steget, helhjärtat. Var inte rädd. Du kommer aldrig att ångra dig.
Efter en stund av tystnad tackade Jesus för det han bjudits på. Och sen berättade han att han hade gått väldigt långt, och frågade han om han kunde få ta en dusch, och sen stanna och vila sig lite. Det fick han, och snart hade han sträckt ut sig på soffan. Där somnade han direkt.
Kvinnans man kom nu in, han hade varit ute och skottat snö.
- Vi har fått besök, viskade kvinnan.
- Vem då, frågade mannen förvånad.
Kvinnan ledde fram honom till vardagsrumsdörren så att han kunde se.
- Men hjälp, är det Jesus, sa mannen.
Efter en stund vaknade Jesus. Det var nu dags att äta, och de satt länge alla tre och samtalade. Mannen och kvinnan berättade om sin ensamhet, om sina känslor av misslyckande, om hur de kände sig ifrågasatta och ovälkomna. Och Jesus kom tillbaka till det som han hade sagt tidigare till kvinnan, om kapitulation, och om att ta steget in genom porten.
- Klarsynthet är bra, att förstå är till hjälp, att förstå sina egna och andras känslor och motiv, att förstå ondskan. Men kärleken har ingen chans förrän kapitulationen har skett. Det är först då som isen kan börja släppa. När man har förstått att man inte har något mer att förlora.
Allteftersom Jesus talade blev både kvinnan och mannen lättare inombords. Efter en lång stund, vid en paus i samtalet, sa kvinnan till mannen:
- Kan inte du gå ut och hämta lite mer ved, så ordnar jag lite kaffe.
När mannen kom tillbaka var kvinnan upphetsad:
- Han har gått!
De ropade eter Jesus, gick ut och tittade i snön efter spår. De hittade ingenting. De tittade på varandra, kramade om varandra och kände båda att en värdefullare julklapp än det besöket, det kunde de aldrig ha fått.