Du, den som är innan tid
var urmakaren, mekanikern
kanske skaparen
av tidens och evighetens tanke.


Du blev Handen som stryker
barnets huvud i tysta morgongryningen.
Där solens strålar dansar
i ängens morgonfuktiga gräs

så enkel var gärningen då. När
sorgset handen smeker barnet,
universums väv var spunnen
genomlysligt förklarad, tryggt.


Medan urets lugna säkra gång
vävde livets spindeltunna väv.
Från tid till tid i evigheten där
ingen såg en början eller ett slut.

© Bosse 20 maj 2019.