Du bor under stjärnornas tak

När allt tar emot och uppförsbacken är så där brant
Allt går emot en och man tuggar på livets sista brödkant
Då måste det infinna sig mod att fortsätta denna färd
Man kanske inte ser detta att du är verkligen älskvärd

Du bor under stjärnornas tak men du ser dem sällan
Din inspiration borde vara den där kosmiska källan
Det kan se ut så att de flesta är känslokalla
För varje människa har alltid något att ge oss alla

I själ och hjärta är du en ett under som har skett
Din gestalt svävar omkring så där fjäderlätt
Känslorna svallar och röd blir din kind
Ingen kan säga något annat du är skön som en sommarvind

Så låt modet hålla dig uppe för din plats är på jorden
Torka bort tårarna och försök att förstå de där orden
Ingen vill se dig sväva bort mot det eviga ljuset
Kärleken tinar upp ditt hjärta som nu är konstfruset

Bo GRapenskog