Det är bekvämt att tänka
att rasimen handlar inte om mig
Det handlar om de andra där borta
som inte förstår
eller som inte vill förstå
det som jag förstår

Jag är en väluppfostrad
svensk medelklassman
som lärt mig säga de riktiga orden
de svarta, romerna och samerna
istället för alla de nedsättande orden
jag fick lära mig som barn

Men tänk om rasismen
inte är en ful staty
som går att nedvärdera
och kritisera långt därborta
Tänk om den är som duggregnet
dimman eller luften som vi andas

Att vi andades in kolonialismen
och dess människosyn
redan när vi var små små barn

Att vi internaliserade
bilden av den främmande människan
genom alla sagor och berättelser
som förmedlades
av föräldrar lärare och i böcker
vilket gör att vi innerst inne
fortfarande är rädda
för de andra
de olika
som vi inte förstår
eller som vi inte vill förstå