En cykeltur nerför kullarna mot havet. Hennes sjal fladdrar i vinden och håret virvlar som en sky över hennes ansikte. Hon är varm och svettig, men det fläktar skönt där hon cyklar i shorts och linne. Snart är hon framme. Bara sista backen kvar och så utför, ner mot stranden. När hon är framme springer hon ut i vattnet. Isande kallt som svalkar hennes hud. Strävt vågskum som sköljer in över hennes ben. Hon försöker att inte tänka. Hennes tankar vill inte lämna henne, de fortsätter mala i hennes huvud om och om igen. Hon måste bestämma sig nu, hon vet det. 

Denna man som hon älskade men som hon nu inte vet om hon älskar. Han som visade sig vara en annan. Som tog henne hårt i sina armar och med kraft och styrka kedjade henne. Vem är han ? Var det kanske så att hon var kär i kärleken. Hon får ingen klarhet i vad det var som fick henne att stanna. Kanske ett beroende av att vara älskad och att vara någon. Hon tänker på allt som hon gav, allt som hon blev när hon var med honom. Och nu, det måste bli ett slut. Så blandas allt i henne. Kärleken och så han. I tankarna finns bara han. Det är svårt att glömma. 

Det är en vacker syn att skåda ut över havet. Därborta i fjärran finns outforskade platser hon aldrig besökt. Och i henne föds längtan bort mot ett äventyr. En dröm om att förverkliga allt det hon har velat så länge. Att få resa och utforska. Sitta på en strand och skriva under palmers skugga. Se solen färga himlen röd i horisonten och känna frihetens vind i sitt ansikte. Hon ser upp mot himlen. Där uppe svävar en örn. På vingar starka färdas den mil efter mil för att överleva. Beslutet jordar sig, hon ska förverkliga sina drömmar och sakta lämna honom. Friheten har ett pris, det förstår hon nu. Hon kommer aldrig älska igen.