Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

21 själar på ett tåg som alltid står still

Tåget står alltid helt still. Ibland får man träffa
doktorn som manar till positivt tänk och tålamod.
Vad är meningen med att vi hela tiden står helt still?
Det ett viktigt led i vårdprocessen som skapar trygghet.
Det känns som att jag ska vara på detta tåg i hundra år.
Vårdpersonalen sitter och pratar väder, löser korsord
och tittar på TV. Känns som att vi aldrig får någon
djupare kontakt. När kommunen har ordnat en bostad
åt dig så får du kliva av tåget. Håll ut och förtrösta.
Försök att göra något bra och konstruktivt av din vårdtid.
Jag sitter i min privata kupe och tittar ut på landskapen
som står still, fylls av ett starkt illamående och kräks ut
genom fönstret. Starkt stressad av ensamheten och
händelselösheten så börjar jag att planera mitt suicid,
men jag lägger det åt sidan, uttråkad och gråmulen i hågen.
Jag kan förstå att så många människor tar livet av sig,
men nu är det så att jag har svurit rebelleden. Jag kommer
aldrig att ge upp, förutom framöver när det av naturliga
skäl är dags att dö. Nästa eftermiddagskaffe! ropar
konduktören, ett blaskigt kaffe serveras. Landstinget
måste spara in. Blick stilla står rättspsyktåget, nu måste
vi tänka positivt manar läkaren, och ha tålamod och
förtröstan. Vad består själva vården utav? Du har ju
gått hos psykologen i ett halvår och gjort en
brottsbearbetning. Ja ja, men jag skulle behöva
bearbeta mitt förflutna, psykoterapi för Guds skull!
Jag blir gränspsykotisk och deprimerad av det här
meningslösa stilleståndet. Ja men nu är det som det är,
och det är så det är, du har eldat två gånger, och det är
därför det tar tid med bostad. Jag tycker att alla patienter
borde ha rätt till psykoterapi. Men du ska ju få träffa den
psykiatriska fysioterapeuten i morgon. Du är så jäkla
negativ och pessimistisk, ja rent av svartsynt Johan! 
Ryck upp dig, du är ju en femtiofyraårig man, dags att
ta nya tag. Jag hörde inte vad du sa, jag föll bort ur mitt
fokus så som jag brukar. Förlåt. Vad sa du? Medicin, OK.
Det bränner i min magsäck. Mina lår känns som om efter
ett marathon fast jag bara har promenerat korta sträckor. 
Vad har det här jävla livet gjort med mig? Vad har jag gjort
för att förtjäna detta helvete? Äsch, det kunde vara mycket
värre. Det finns dom i världen som skulle tycka att jag lever
ett paradisiskt liv. Men jag kan inte vänja mig vid att detta
tåg står still. Alla klockor står även helt stilla. Jag frågar en
personal vad klockan är. Det går aldrig, svarar hon. Vad är
det som aldrig går, undrar jag. Det är sekretessbelagt, svarar
hon. Vi har våra regler och paragrafer och förordningar!
Ska man bli frisk så måste man vara nära vän med Gud.
Det här kallar jag inte för ett liv. Det är en väntan på något,
som förhoppningsvis kommer att kunna kallas för ett liv.
21 stycken själar snyggt och praktiskt förvarade i ett tåg
som inte går någonstans, inte kommer någonstans ifrån.


 





Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 138 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-05-21 15:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP