Åtminstone för mig är poesi
så mycket mer än ord som tanklöst knackas
omdömeslöst, på måfå, kräks och kackas
från dem som ej har vett att låta bli.

Som hantverk framstår poesin för mig,
ett notblad som läggs fram för musikanten,
en tavla utav ord och ram runt kanten
och tolkningsbara budskap var för sig.

För mig skall dikten vara genomtänkt
om syftet än må vara dröm som fasa.
I början är den en "tabula rasa",

som snart fylls på med ord som tanken skänkt.
För mig är alltså poesi en konstprodukt,
en form för känslans liksom tankens tukt.