I det väntande ögonblicken fastnar 

visaren vid fem i tolv. Hackar. Ute

blåser de ljuvaste vindar. Foten lätt 

i livets lekfullhet. Min själ i sol

i ljus. Tar skydd. 

Autonoma vandringar längs lyckans 

horisont. Gestalten framme. 

Bredvid mig går något halvt levande,

döljandes grus i skon. Mina öron hör

varje korn och sätten han döljer tröttar. 

Ögats bindel borttagen och jag är så

väldigt klar. Ren luft. Valet inget val. 

Min nakna kropp utfläkt på livets 

klippa. Här vill jag.