Hela min värld har hamnat ur balans
Jag har blivit beroende av dig, min livssubstans
Du fungerar på samma sätt som amfetamin
ger mig lyckorus och påverkar anorexin
Jag slutar äta, går på högvarv och har ingen självacceptans
Jag är överallt men kommer absolut ingenstans.
Jag onanerar till alla kategorier i pornografin
Skriver hatbrev och debattartiklar till oljeindustrin
Ingenting i hela världen ger mig tillräckligt med stimulans
Sover ingenting, hallucinerar och har tappat min elegans
Det är som att jag sitter fast i en jävla evighetsmaskin
Tar allt på faktura till avskedsceremonin
Bemöter allt med största nonchalans
Jag rör mig i takt tillsammans min dödsdans
Du, du har dödat all den där jävla euforin
Ingenting känns längre som att ta heroin
Och jag välkomnar de onda tankars dominas
De får gärna ta mig någon helt annanstans
Skriker i luren till psykiatrin
”jag kör snart händerna genom en jävla skärmaskin”
De kommer och hämtar mig med stil, med en ambulans
De binder fast mig jag kommer absolut ingenstans
På hispan vill de ge tillbaka livsenergin
Och fyller min kropp med mirakelmedicin
Beter mig som en fitta men de har tolerans och mina demoner har inte någon jävla chans
Jag vill bara få ur mig allt på en skrivmaskin
Är trött på att vara livets jävla försökskanin
Jag börjar ändå känna en form av acceptans
Att jag har stannat här och kommer ingenstanns.











Du får mig att vara någon annanstans