Ungjävel
Jag tystnar inte
för jag är fortfarande en obstinat ungjävel
som skrattar hånfullt åt era slag
(även om jag gråter)
och det fick mig att aldrig säga förlåt
när hotelserna lämnade rivmärken på tapeterna
Jag är ju van vid gräl
som om det är en stärkande bonus
för att jag kan låta bli
att slå tillbaka
det är det som gör att jag är bättre
på bråk än du
Fast jag känner mig svagast i världen
som om det är en stärkande bonus
bara för att jag inte gråter längre
när slagen träffar och jag
lämnar rivmärken på tapeterna
Det du inte dör av gör dig starkare
säger du och glömmer passande bort
klaustrofobin och rädslan för mörker
eftersom du aldrig hörde när stegen närmade sig
och lämnade blåmärken på ryggen
i den instängda garderoben
som om rötterna blir starkare
när håret slits loss
och jag tror att jag dör
Fast jag är fortfarande en obstinat ungjävel
som skrattar hånfullt och tigger om stryk
utan anledning endast för att överleva eller dö
som om jag skulle bli bättre på bråk
för att du slapp blåmärken
jag blev ju så mycket starkare
att jag skar mig om nätterna
och gjorde överlevnad till en lek
ifall jag skulle vakna morgonen därpå
till rösterna från köket
men jag kräktes ju bara som om det
skulle vara bra för min kropp
det man inte dör av stärker
och jag låtsas inte om de sönderfrätta slemhinnorna
när jag slutar att kunna gå
för att jag är så djävla stark
att jag tystnar mitt i
och jag gråter inte längre