Vad är vi utan våra drömmar
vår fantasi får blodet
att strömma och pulsera
får oss att leva
tystnaden
Bladen vänder inte
ord blir livlösa

Vad är vi utan varandra

Sista kvällen jag kör hemåt
lamporna gungar över bron
ljuset är magiskt
allt utanför ljuscirkeln dränks
det onda kryper ned i jorden
det goda ljuset är fyrar
hängande små apelsiner i mörkret
en cyklist vinglar
baklyktans röda öga blinkar
visst ser jag dig
ditt röda ljus väsensskyddar dig
En upplyst båt passerar under bron
stävar ut mot det öppna havet
mot den öppna himlen
tankarna slår in på ett sidospår
har klippt så många svalor i guld
tapetserat så många väggar i silver
medan du sökt din innervärld

Stänger av motorn går ur bilen
fullmånen hänger nära taken
stjärnor sår tindrande hopp
medan månen blickar ut över havet
En glittergata bildar bro
mellan land och vatten
hoppets bro
Det är stiltje, nu hör jag
det knirkande ljudet från årtullar
ser en ensam roddbåt försvinna
in i nattdimmorna, som långsamt
sveper in över havet
roddarens ansikte är täckt av droppar

Då längtar jag efter att få se träden
regna soldroppar och att få höra
fåglar tala på fåglars vis om livet
medan de grunda sjöarna
rynkar pannorna