Jag gör om samma misstag gång på gång
Utan att ens inse att det är just det jag gör

För all den ledsenhet jag bär på förnekar jag
Sväljer gråten och tårarna som så många gånger förr
Och hoppas på att de inte ska märkas på utsidan
Att ännu ett blödande sår har öppnats inom mig

Sväljer all den smärta som bara skriker
Låt mig få komma ut
Av rädsla för att göra någon annan ledsen

Ty jag vågar inte tro på att jag har ett egenvärde
Vågar inte tro att någon vill stanna kvar
Se mina tårar och säga att det är okey

Så här sitter jag nu åter och känner
Hur mitt hjärta och min själ gråter
En gråt som inga tårar bär
Och medan jag försöker hitta höstmolnens silverkanter
Sväljer jag ännu en gång mina tårar utan inse
Hur ont jag gör mig själv var gång det sker