I varje tomrum, varje tyst lucka i universum
försöker jag samla mod att berätta att
Jag tror jag är till hälften människa, till hälften stoft
En fråga, ständigt i min ögonvrå
Som grus
Jag gnider mig i ögat
Gruset blir till damm
Vissa är bärare av liv
Jag bär blott aska
Varje litet korn bär på en fråga
När existerar jag tillräckligt för att vara människa?
Vänta lite
Jag tror jag har något i ögat