Åkern

En bet ifrå skogen där ja bruker hôlle te
låg en åkerplätt å sög i sej sola.
Ja tyckte dä va roli't å frammôt sômmer'n se,
va bonnen skulle plantere i jola.

Vesse år va dä havre å vesse lin.
Ja minns en gang när rapsen lyste alldeles gul.
Då lukte dä så gôtt å åkern va så fin.
Men va har hänt, varför är den nu så ful.

Dä stecker ju bare ôpp en massa sakräp ur backen,
värdelöse bôsker söm di förr såge ner.
ôt generationers möda, är det dette sôm ä tacken.
snart bare salixskräp på åkern en ser.

Varför vansköter fôlk dä som förr skötts så bra?
Varför stôpper di inte stôllfröjdera å tänker ätter?
Ä inte jordbruk längre nônting å ha?
eller styrs bönnera ifrå Bryssel sôm marionetter?

Hele energiskogstanken är sôm" kejserens nye klä'r"
Alle tror, tess nôen säger: att dä vete katten,
å upptäcker att experteras ord ä bare vä'r
så länge ingen vet, hur en kan elle vatten.

En får hôppes att dä hele blir e nôtti läxe,
för en lär ju även uttå messlyckade experiment.
Sen ska dä på åkern nôttie gröder växe,
å dä får bli en parantes i tiden dä som hänt.



Dela: