Med tårar rinnande över kinderna läste han högt
ur sitt eget inre minne, han hade övat hela sitt liv
och nu var ögonblicket han ägnat all sin tid inne


Gamla testamentet. Perfekt memorerat, på latin.


Orden flöt ur honom nästan musikaliskt,
vers efter stycke i perfekt ordning, med
levande vibrato på gränsen till gäll sång


skägget blev blött, ögonen svällde upp


ivern att briljera tog helt över och snart stod en
krans av heligt kompakt löddrande fradga kring
munnen, spottande fram hela mosebok i all sin
kompletta helhet utan att hämta andan


Han var som besatt. Drog efter luft.


Sen sprack rösten, ett perfekt fiasko dirigerat
av den gudomliga hand som fört honom dit,





Altarljusen neg i sin egen väta och dog.